I keep amazing myself with my own lack of confidence; in both myself and others; it never used to be there; not like this anyway. Everything is fine; in fact; great. But still; something keeps surfacing and I am not sure what it is or how to handle it. I’m lost. And yet I’m the only one who has any chance at solving it. Brilliant.
This entry was posted on söndag, maj 3rd, 2009 at 12:38 e m and is filed under Uncategorized. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
maj 3rd, 2009 at 9:12 e m
have trust in your feelings… bara gå på magkänslan… alltid.Du är fantastisk alltid och man kan bara vara den man är. Hoppas vi hörs snart. Jag o Peder är ihop nu.Han kom med tulpaner och sig i torsdags – vi hoppar o så blir det som det blir.jag mår i alla fall bra. Hoppas du mår bra – din bild är ett konstverk men du ser sorgsen ut.. melankoliska IOR känslan har du fått av mig ,,mobilisera kraft o kravla upp.. du kan!! alltid kan!! lovar. älskar du !! kram mamma